Tórge tóselgen alashanyń ústine jıegin qoshqarmúıiz oıýmen órnektegen quraq kórpe tóselipti. Ájem qoltyǵymnyń astyna qus jastyqty tastaı saldy. Mamyqtaı jup-jumsaq, jyp-jyly, quddy ájemniń jolaýshylap kelgen maǵan degen peıili ispetti.
– Kópten kelgen joqsyń, asqa qara, – dedi ájem.
– Joq, rahmet. Asyǵyspyz, – dedim men, – nan aýyz tısek boldy. Kóz baılanbaı júrip ketsek jaqsy bolar edi.
– Álgi nemerem de búgin jetemin dep habarlasqan. Áskerı mindetin ótep kele jatyr ǵoı. Kórip, kózaıym bolyp ketpeısiń be? – deıdi ájem.
Túkti alashanyń ústinde qynamen boıalǵan, kóp ustaǵandyqtan jıekteri aqjem tarta bastaǵan asyqpen oınap otyrǵan bala bir sát oıynyn tastaı salyp, ántek eńkeıip, eki aıaǵynyń arasynan syǵalap qaraıdy. «Jol qaraǵany». Baıqamaı besikti qaǵyp ketti me, qundaqtaýly jatqan sábı shyr ete tústi. Nemeresiniń ústinen qus ushyrmaıtyn ájem, etegine súrinip-qabynyp besikke umtylǵan.
– Tań atqaly bul batyrdan maza qashqan, – dep qoıady.
– Qarny ashyp jatqan bolar, – dep joramaldadym men.
– Joq, jolaýshynyń qamshysy-daǵy tıip jatqan. Álgi nemeremniń ekpini shyǵar elegizgeni.
Sútpisirim ýaqyt ótken joq, syrtqy esik aıqara ashylǵan. Kúzgi salqyn aýamen birge kól-kósir qýanyshty ala keldi. Kúnimen jol qarap otyrǵan ájemniń aq tilegi qabyl bolyp, ásker qatarynan bosaǵan nemeresi de alaburtyp jetken. Qýanyshqa ortaqtasyp, úzeńgige aıaǵymyzdy sala bergende, ájemnen jolaýshynyń qamshysy týraly suradym.
– Kóneden qalǵan joralǵy. Áıteýir, bizdiń sanaǵa sińip qalǵan dúnıe ǵoı. Áldebir tylsym kúsh shańyraqtaǵy sábı arqyly osylaı belgi berse kerek-ti. Búginde ony kim uǵyp jatyr.
Shynynda da, el ishindegi qazyna qarttar bolmasa, kóp dúnıe jadymyzdan óship, joǵalyp bara jatqany da ras.
Kókshetaý